Ni som befinner er i krokarna runt SF-bokhandeln i Stockholm nu på lördag borde kika in och hälsa på representanterna från UppCon. De är där och säljer biljetter till “Skandinaviens största event för östasiatisk populärkultur”, som självklart kommer bevakas av mig när det är dags i april!
I torsdags satt jag och min gode vän Peder uppkopplade i hans lägenhet för ännu en spelkväll. Vi insåg plötsligt att demon på Aliens vs Predator släpptes samma dag, och var så klart tvungna att testa den.
På forumen har folk reagerat på lite olika sätt, många är inte särskilt imponerade. Jag tror att det beror på en enda sak: Det enda matchläge som finns är deathmatch, vilket är en katastrof. Deathmatch betyder alla mot alla, och eftersom Aliens kan krypa i taket och Predators kan vara osynliga blir det bara rörigt när attackerna kommer från alla håll. Mer än en gång hann jag tänka att jag var tillbaka och spelade Quake igen. Det är inte heller särskilt logiskt att Aliens, Predators och Marines slåss inbördes och att det inte går att samarbeta.
Däremot bjöd demon på bra grafik, underbart ljud och spännande kontroller på tre sinsemellan väldigt olika varelser. Jag tror fortfarande att spelet kommer bli jättekul online, och storyläget verkar också vara roligt. Jag återkommer med en närmare titt på spelet så snart jag kan, men alla nyfikna och spelsugna kan tanka ner demon till PC, PS3 och Xbox och prova själva!
1995 gjordes det film på den något vildsinta seriefiguren Tank Girl. Serien som är galen och färggran och emellanåt helt utflippad gör sig mycket bättre på papper än på film.
Det stora misstaget man gjort här är att man inte tagit det på allvar. Visst kan man skämta och flamsa med saker, men man måste någonstans ta det på allvar, annars blir det inte så bra. När jag ser den här filmen så tänker jag alltför ofta på hur dålig filmatiseringen av The Flintstones från 1994 var. Att jag tänker på det samtidigt som jag ser Tank Girl är inte ett så bra betyg till någon av filmerna. Man skulle kunna tro att de gick från den ena filmen till den andra.
Men när man bortser från det allra mest flamsiga så tycker jag ju om Tank Girl som karaktär. Jag gillar anslaget som finns i filmen, men som de tyvärr inte orkar med hela vägen fram. Superskurken som är så elak att det inte är klokt. Hans första scen sätter standarden när han dödar en officer och destillerar blodet till vatten.
När jag flyttade för ett tag sedan så börjar man ju oundvikligen att gräva i sina lådor. Jag hittade ett gäng gamla Nova Science fiction novell samlingar. Jag la dom åt sidan och tänkte att detta måste jag läsa. Så gick det ungefär ett år innan jag började packa upp lådan med dessa tidskrifter i. Och där låg dom och väntade på mig.
Det första numret jag satte tänderna i var nr 4 från 1982. I den finns kanske världens bästa science fiction novell(ni får gärna säga emot och komma med motförslag här kära läsare): Lyft dig i håret av Robert A Heinlein. Ett namn som svetsades in i min hjärna i samma sekund som jag såg Starship Troopers(jag vet att boken är helt annorlunda, men ändå.)
Jag läste novellen när jag först köpte tidningen, inte 1982, men det var nog säkert 7 år sedan. Och berättelsen har funnits i mitt huvud hela tiden, men jag kunde för mitt liv inte komma ihåg vart jag hade läst den. Men nu vet jag: Nova Science fiction, nr 4 från 1982.
Om ni inte läst novellen så rekomenderar jag det så starkt att det inte finns ord som räcker till!
Återigen befinner jag mig på tåg och har ett knackigt Internet, så det blir inga länkar, möjligtvis att jag korrigerar detta inom kort.